It's just me....

På bussen ner till Airlie Beach blev jag och prata med en tjej fran London, Viki och vi slog till med ett pub besök efter att checkat in och dumpat ryggsäcken.



Kanon kul tjej och vi hade en himla kul kväll... eftersom min planerade segeltur var fullbokad så blev jag tvungen att vänta till nästa tur så jag fick ett par dagar som jag bara drönade i stans lagoon. Men inte mig emot  och Viki gjorde mig sällskap så dagarna flöt på utan problem.
Behöver väl inte nämna att det är standigt strålande sol och varmt.

Att komma ner till Airlie Beach var som att komma till en turist ort i Spanien så jag behöver inte gå in i detalj ni vet mer eller mindre vad jag menar - Airlie Beach är the gateway till turist attraktionen
Whitsunday Islands vara av alla mer eller väntar på att gå ombord någon segeltur eller att de nyss kommit tillbaks från någon segling.

Och självklart springer man på gamla bekanta från diverse gemensamma turer man vart på eller träffats på bussen eller vandrahemmet. Skönt att ibland inte vara helt anonym i den stora världen.
Kvällen innan min segling så hade min gamle resekupan John dykt upp i Airlie Beach och vi gjorde som sist  ... vi gick och tog en öl.
Och vilka hittade vi inte i baren, jo fler gamla rävar från vår resa med Desert Venture Tour så det blev mer eller mindre en mini reunion.
Led mest av trötthet dagen efter då jag var tvungen att checka ut kl.10 och spendera hela dagen "hemlös" innan den efterlängtade segelturen skulle gå av stapel. Och som de tidigare dagarna och typ den enda man kan göra i Airlie Beach så hangde jag i lagoon och lapade sol.
Ett slitet reunion gäng dök upp och gjode min väntan inte helt olidlig.

När kl. närmade sig 19 var det äntligen dax för mig att gå ombord på Solway Lass http://www.australiantallships.com/solwaylass.php?wp=27 . och som alltid när man ska iväg så är det extra spännande vad för människor man kommer vara "stucked with" de kommande dagarna men det var en bra blandning av folk på båten... inte för många tonåringar och inte för många oldies.
Det började riktigt trevlig med en kvälls segling... där satt vi på hårda träbankar och njöt av seglingen och stjärnhimmel.
Eftersom jag gett mig in i en liten utmaning... nämligen att segla trots att jag lätt blir sjösjuk så blev det att knappra sjösjuketabletter på en gång men lär säga att det gick relativt bra med seglingen och lyckades hålla mig i balans hela tiden.
Första morgonen vaknade vi upp vid Whitsunday Islands huvudattraktion nämligen Whitehaven Beach
- så snart vi blivit matade tog vi oss in till stranden där vi slog ihjäl en förmiddag på en kritvit 7km lång badstrand med turkost vatten.
Visst låter det helt undebart... men nu ska jag förstora bilden lite... tyvärr är det 'stingerseason" så för att bada i havet så lär man ta på sig en sk. stingersuit ( en tunnare variant av våtdräkt). Så där lag vi och guppade runt i vara kalas dräkter vid en kritvit badstrand med turkost vatten!

Som backpacker är man inte bortskämd med mat precis men här hade vi en kock som serverade oss  mat fem gånger per dag.Hemlagad riktig mat - riktigt bortskämd blev man! Och bra svullen när man klev av båten efter att ha bara blivit relaxat i tre dagar.
Hur ska man efter denna resa kunna åter gå till backpackers mat?

Hamnade i en bunker med fyra mindre muntra tyska tjejer men dock en glad irländsk tjej som livade upp tillvaron. Trångt och gemytligt värre! Med 33 passagerare ombord så finns det inte gott om utrymme så man kan säga att vi har bott uppe på varandra.
Så snart solen gastade på var det trångt i de få skuggområden som fanns på båten.
Träffade ett glatt svenskt gäng som jag lite fint och diskret höll mig till...skönt att få prata svenska och få prata med någon hemifran. Det gjorde verkligen resan ännu bättre.
Efter tre dagar ombord kom vi tillbaks till Airlie Beach och avslutade turen som vanligt med ett pub besök med hela besättningen innan vi sen skildes åt.

http://www.whitsundaytourism.com/index.cfm