Förvirrad Maid of Honour ,Dublin
Efter mycket planering var det dags för mig att inta Dublin igen och det stundade bröllopet, efter ett års planering var det the final trip på tapeten och jag lär erkänna att jag åkte med blandade känslor. Skönt att äntligen få det över stökat men satans nervöst inför den stora dagen.Den dag Janine och David ringde och berättade att det var dags för bröllop och att de önskade att jag var deras Maid of Honor så har det minst sagt vart ett par vänder till Dublin och många timmar av funderingar –vad har jag sagt ja till! Redan första kvällen jag anlände Dublin var jag igång och satt på Janine’s golv med ett glas rött och 200 namnetiketter för att få ordning så att namnen kom på plats. Till en början var det riktigt skoj att få vara del i deras planering men jag måste erkänna när det var 200 ”massbooks” som skulle vikas och knytas med blå och vita band så började jag känna mig lite less på ämnet bröllop. Lördagen innan bröllopet träffades vi närmsta sörjande upp för Janine’s andra möhippa, kvällens ämne var karaoke och vi intog först The Globe Bar på Georges St för att samla ihop skaran och sen tågade vi vidare till Ukiyobar (http://www.ukiyobar.com/) för japansk mat och karaoke- vilken höjdar kväll det blev- en hel hög med skränande haltande tjejer tränges in i en karaoke booth i 3 timmar för att den ena efter den andra försöka över rösta varandra och jag kan tänka mig att det lät mindre vackert i nyktert sällskap.Vi fortsatte till närmsta nattklubb vilket var en god ide med tanke på vilken fruktansvärd värk vissa i sällskapet hade i fötterna. Tänk att vissa aldrig lär sig! Kvällen fortsatte på dansgolvet och slutade med letande efter ledig taxi i över en timme.
Dagarna flög i väg emellan manikyr, pedikyr, frisörbesök och självklart ett par pub besök, passade även på att möta upp med ett par gamla vänner för att få break i all hysteri.
Dan före bröllopet hade vi övning i kyrkan där vi träffades för att få en genomgång om bröllopsdagens ceremoni ( en övergripande genomgång visade det sig) sen mötte vi upp dem som anlänt till Castleknock Hotel and Country Club (http://www.castleknockhotel.com/ ) för en drink och mingel
Vi fick tid att bli presenterad och prata med de lång resande gäster ,det blev en riktigt trevlig till ställning som avbröts då familjen Coll staben och jag samt Storm (Janine’s vännina fr. Sydafrika) åkte till Restaurang Wong’s där vi hade middag innan det bar av hem för en tidig kväll. Tidig och tidig ägnade resterande av kvällen att rulla Janine’s hår inför den stora dagen.
Som började vid frisören tidig morgon med att få håret torterat och de första champagne glasen och som slutade i en panik – det tog längre tid vid frissan och det innebar att det blev en mindre panik när vi kom hem för att göra oss i ordning och paniken blev inte mindre av att man hade en två fotografer som var inhyrda i nyllet på en.Väl vid kyrkan Our Lady help of Christians Church på Navan Road var jag mer eller mindre paralyserad och efter att bruden och brudens far anlänt och jag fått ordning på bröllopsklänningen som självklart hade ett långt släp för att göra det extra spännande för mig så började showen.Som tur var hade både blomsterbarnen och en brudtärna pinat iväg så jag hade ju hoppats att jag kunde smita in utan att märkas – vilket jag kan säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig men när Janine och hennes far äntligen började på altargången så försvann alla blickar och jag kunde gå ner i ett lugnare tempo och mina steg blev lite stadigare och mitt leende övergick till ett mer normalt leende. När jag äntligen anlände det efterlängtade altaret där en nervös David stod var det värsta över och jag kunde smita till min plats bredvid brudens.Ceremonin i kyrkan flöt på för mig som ett mörker – jag hade full upp med att rätta till Janine’s klänning mellan varven och servera Father Gaynor med det han förväntade mig att göra samt ha koll på när jag ska ner på knä och när jag ska stå upp man kan säga att jag hade det minst sagt lite stressigt och när vi väl skulle signera var jag lättad. Det var över och jag hade inte klantat mig märk värt så det hade märkts.Sen var det mesta dels över – sen ägnade jag mig åt ett tillgjort leende och poserande framför kameran i Phoenix Park innan hela bröllops staben anlände hotellet där en skotsk säckpipa mottog oss och vi var tvungna att åter igen göra entré men denna gången gick det smidigt och efter alla blickar försvunnit hade jag och min kompanjon race till baren. Äntligen kunde man slappna av och njuta av festen och nog kan man säga att det blev en fest … en lång lyckad minnesvärd fest.
Dagarna flög i väg emellan manikyr, pedikyr, frisörbesök och självklart ett par pub besök, passade även på att möta upp med ett par gamla vänner för att få break i all hysteri.
Dan före bröllopet hade vi övning i kyrkan där vi träffades för att få en genomgång om bröllopsdagens ceremoni ( en övergripande genomgång visade det sig) sen mötte vi upp dem som anlänt till Castleknock Hotel and Country Club (http://www.castleknockhotel.com/ ) för en drink och mingel
Vi fick tid att bli presenterad och prata med de lång resande gäster ,det blev en riktigt trevlig till ställning som avbröts då familjen Coll staben och jag samt Storm (Janine’s vännina fr. Sydafrika) åkte till Restaurang Wong’s där vi hade middag innan det bar av hem för en tidig kväll. Tidig och tidig ägnade resterande av kvällen att rulla Janine’s hår inför den stora dagen.
Som började vid frisören tidig morgon med att få håret torterat och de första champagne glasen och som slutade i en panik – det tog längre tid vid frissan och det innebar att det blev en mindre panik när vi kom hem för att göra oss i ordning och paniken blev inte mindre av att man hade en två fotografer som var inhyrda i nyllet på en.Väl vid kyrkan Our Lady help of Christians Church på Navan Road var jag mer eller mindre paralyserad och efter att bruden och brudens far anlänt och jag fått ordning på bröllopsklänningen som självklart hade ett långt släp för att göra det extra spännande för mig så började showen.Som tur var hade både blomsterbarnen och en brudtärna pinat iväg så jag hade ju hoppats att jag kunde smita in utan att märkas – vilket jag kan säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig men när Janine och hennes far äntligen började på altargången så försvann alla blickar och jag kunde gå ner i ett lugnare tempo och mina steg blev lite stadigare och mitt leende övergick till ett mer normalt leende. När jag äntligen anlände det efterlängtade altaret där en nervös David stod var det värsta över och jag kunde smita till min plats bredvid brudens.Ceremonin i kyrkan flöt på för mig som ett mörker – jag hade full upp med att rätta till Janine’s klänning mellan varven och servera Father Gaynor med det han förväntade mig att göra samt ha koll på när jag ska ner på knä och när jag ska stå upp man kan säga att jag hade det minst sagt lite stressigt och när vi väl skulle signera var jag lättad. Det var över och jag hade inte klantat mig märk värt så det hade märkts.Sen var det mesta dels över – sen ägnade jag mig åt ett tillgjort leende och poserande framför kameran i Phoenix Park innan hela bröllops staben anlände hotellet där en skotsk säckpipa mottog oss och vi var tvungna att åter igen göra entré men denna gången gick det smidigt och efter alla blickar försvunnit hade jag och min kompanjon race till baren. Äntligen kunde man slappna av och njuta av festen och nog kan man säga att det blev en fest … en lång lyckad minnesvärd fest.