Förvirrad Maid of Honour ,Dublin

Dagarna flög i väg emellan manikyr, pedikyr, frisörbesök och självklart ett par pub besök, passade även på att möta upp med ett par gamla vänner för att få break i all hysteri.
Dan före bröllopet hade vi övning i kyrkan där vi träffades för att få en genomgång om bröllopsdagens ceremoni ( en övergripande genomgång visade det sig) sen mötte vi upp dem som anlänt till Castleknock Hotel and Country Club (http://www.castleknockhotel.com/ ) för en drink och mingel

Vi fick tid att bli presenterad och prata med de lång resande gäster ,det blev en riktigt trevlig till ställning som avbröts då familjen Coll staben och jag samt Storm (Janine’s vännina fr. Sydafrika) åkte till Restaurang Wong’s där vi hade middag innan det bar av hem för en tidig kväll. Tidig och tidig ägnade resterande av kvällen att rulla Janine’s hår inför den stora dagen.
Som började vid frisören tidig morgon med att få håret torterat och de första champagne glasen och som slutade i en panik – det tog längre tid vid frissan och det innebar att det blev en mindre panik när vi kom hem för att göra oss i ordning och paniken blev inte mindre av att man hade en två fotografer som var inhyrda i nyllet på en.Väl vid kyrkan Our Lady help of Christians Church på Navan Road var jag mer eller mindre paralyserad och efter att bruden och brudens far anlänt och jag fått ordning på bröllopsklänningen som självklart hade ett långt släp för att göra det extra spännande för mig så började showen.Som tur var hade både blomsterbarnen och en brudtärna pinat iväg så jag hade ju hoppats att jag kunde smita in utan att märkas – vilket jag kan säga att det inte blev riktigt som jag hade tänkt mig men när Janine och hennes far äntligen började på altargången så försvann alla blickar och jag kunde gå ner i ett lugnare tempo och mina steg blev lite stadigare och mitt leende övergick till ett mer normalt leende. När jag äntligen anlände det efterlängtade altaret där en nervös David stod var det värsta över och jag kunde smita till min plats bredvid brudens.Ceremonin i kyrkan flöt på för mig som ett mörker – jag hade full upp med att rätta till Janine’s klänning mellan varven och servera Father Gaynor med det han förväntade mig att göra samt ha koll på när jag ska ner på knä och när jag ska stå upp man kan säga att jag hade det minst sagt lite stressigt och när vi väl skulle signera var jag lättad. Det var över och jag hade inte klantat mig märk värt så det hade märkts.Sen var det mesta dels över – sen ägnade jag mig åt ett tillgjort leende och poserande framför kameran i Phoenix Park innan hela bröllops staben anlände hotellet där en skotsk säckpipa mottog oss och vi var tvungna att åter igen göra entré men denna gången gick det smidigt och efter alla blickar försvunnit hade jag och min kompanjon race till baren. Äntligen kunde man slappna av och njuta av festen och nog kan man säga att det blev en fest … en lång lyckad minnesvärd fest.

Finfina kort du lagt upp! Har du kvar färgen på tånaglarna? (Ida har skvallrat) :) Hade´!
Jag testar om det funkar!
Hej där!
Hörde av Fredrik att du undrade hur läget var med mig. Kul att ngn bryr sig om en :) Jorå, bor och jobbar i Västerås. Trivs väl inte så bra här så det blir flytt till jul.
Tjenare. Fredrik o Mattias kompis Klas här. Fredrik tipsade om din blogg så jag kikade förbi. Hoppas du har d bra. Sköt om dig! (fina bilder btw) P.S Tack för att du körde hem från Borlänge den där gången när vi blev apraka... hihi D.s
Saknarej redan jag.
It´s sooo boring at home!
Komsikomsikomsi hem.
Hej Anna!
Hoppas allt går bra för dig! Hör av dig via sms så fort du känner för det...........
men nu fåru väl börja skriva om hur du har de?
ja vill veta.
hoppas allt är bra iaf
pussilepuss